va och hälsade på tottes mamma på jobbet. på nåt sätt kom vi in på graviditetssnack och jag blev uppskrämd (men visade inget...) då jag hade ovanligt ont i tuttarna och kom på att "jofan, jag skulle nog fått min mens för 3-4 dagar sen". mötte totte i stan, berättade att jag nog behövde göra ett gravtest. gick in på apoteket och köpte ett. frågade honom på hemvägen hur han skulle reagera om det va positivt (oplanerat som faaan) "jag skulle bli jätteglad!".

hem, kissade och va skitnervös i typ tre minuter innan jag fick titta på stickan. lät totte titta först, jag vågade inte. men sen tittade ju jag med och den talade ju sitt tydliga språk...

jepp, det va ju ingen tvekan om att jag va på smällen. och hade varit det ett tag alltså... första ordet jag kunde få fram va "hjälp..." haha. grymt chockad, även om jag visste att det va detta resultatet den skulle visa. grät lite för jag va så chockad, men långt där inne va jag gladast i världen iallafall.

resten av den kvällen kommer jag faktiskt inte ihåg. överhuvudtaget. jag va nog i chocktillstånd. mycket att ta in helt enkelt. jag kunde bara inte fatta "jag ska bli mamma?!"

(jag va i vecka 5)

bästa anna va här, vi skulle käka tacos. alla tre befann sig i köket. totte stekte köttfärs, jag hackade grönsaker och anna satt vid bordet och höll oss sällskap. började prata nyår. och jag kläckte ur mig nåt i stil med att jag inte kommer att kunna dricka... det tog några sekunder innan hon kopplade. "ni skojjar?!?!" men sen när hon fattade att det va på riktigt blev hon skitglad och kläckte den bästa kommentaren "men totte, vad du kan!!" haha.

åkte iväg med ett gäng till småland för att fira nyår. insåg att det inte skulle bli hållbart att köra på det där pencillin-snacket ännu en gång. fick alltså berätta för de vi va där med.

även där va första reaktionen att vi bara skämtade med dem. men nej... sen grattade dem och tyckte det va skithäftigt. och så blev det utfrågning :)

va hemma hos tottes mamma+sambo och fikade. satt och snackade, kom in på att prata om när jag skulle söka skola och så. sa att det blir nog inte så mycket med det... "svärmor" tittade fram och tillbaka mellan mig och totte och frågade "nä? är det så?!" vi bara flinade och nickade och hon började gråta och tjöt "jag ska bli farmor!!!" och va superglad.

mamma och pappa va här och firade mig. kom in på att prata om skola även här. "men det bir nog inget med nån skola nu, för ni ska få ett barnbarn... :)" mamma bara gapade och utbrast "åh, ska vi?? vad roooligt!" och så kramades vi. de blev så klart jätteglada dem också. och sen va det väl bebis/snack resten av tiden de va här.

hälsosamtal hos bm. pratade i princip om att man inte ska röka el. dricka när man är gravid. äta sunt och fortsätta som vanligt.

ca vecka 12 och inskrivning hos bm! nu blev det lite mer på riktigt. tog blodprover, vägde mig och svarade på frågor och pratade allmänt om våra tankar och så. vår snälla barnmorska erbjöd oss ett snabbt ultraljud med en gammal maskin, om vi ville. och klart att vi ville det! fick se en liten figur på skärmen och ett hjärta som slog. sååå häftigt! kom allt en liten tår...

ultraljud! som jag/vi hade längtat efter detta!

det är det häftigaste jag har varit med om. fick titta på pyret ganska länge, då h*n inte låg som hon ville att h*n skulle för att kunna mäta och fixa. men till slut fick hon alla mått och annat hon behövde. allt såg jättebra ut *phu!* iallafall. och sist, men inte minst så kollade hon könet. och yes, nu vet vi...

flyttad även fram mitt bf-datum fem dagar. va i v19 (18+0) helt plötsligt istället :)

beräknat födelsedatum! ♥